Tunhemskören i Paris 1992

Hela resesällskapet samlat utanför Svenska kyrkan i Paris.

Reseskildring Paris-resa

Onsdagen den 27:e maj blev början på en av årets höjdpunkter. Det var då kören klev ombord på en inhyrd buss för att låta sig forslas via Danmark, Tyskland och Belgien – till Paris och Svenska kyrkan. Färden genomfördes utan övernattning och blev därför en ganska tuff upplevelse för många, inte minst med tanke på den nyanlända högsommarvärme som lagt sig likt en tryckkokare över hela Europa.

Många stelar ryggar och svullna anklar till trots genomfördes resan utan större knot och vi anlände till Svenska kyrkan, på Rue Médéric 9, på torsdagen som också var Kristi Himmelsfärdsdag.

Ungefär hälften av de sjungande resenärerna (och ett litet antal medföljande närstående) inkvarterades i den svenska helgedomens källarvåning medan de övriga tog in på tre små hotell, blott ett ögonkast därifrån.

Resten av dagen/kvällen ägnades åt fria aktiviteter, precis som hela nästa dag, fredagen. Det var dock en frihet med viss begränsning eftersom kyrkans port låstes klocka 22.00 varje kväll. Kören hade dock tillgång till en nyckel.

Lördag förmiddag var det dags för den stora stadsrundturen. Under drygt fyra timmar åkte vi omkring i Paris i ”vår egen buss”, guidade av den mycket söta, mycket kunniga och mycket norsktalande Ellen, som anvisats av Scandopartner. En mycket givande tur.

Vid återkomsten var det dags för mellanmål och sedan körövning inför söndagens högmässa. Egentligen var resten av kvällen vikt för en gemensam middag, men vi lyckades inte finna någon restaurang (i vår prisklass) , som var villig att ta emot en så stor grupp som vår. Kvällen ägnades istället åt fria aktiviteter.

En stor del av gruppen gav sig nu ut på ytterligare en rundtur i staden, denna gång med sight-seeingbåt på Seine. Även detta ett uppskattat tilltag. En ännu mer decimerad grupp avslutade turen med att beskåda solnedgången från Eiffeltornets högsta avsats.

Söndag morgon innebar uppvärmning i kyrkan varefter vi deltog i högmässan med vår sång. På repertoaren stod för dagen bl.a. När vår Herre klär sommarn, Jag vill ge dig, O Herre, min lovsång och Panis Angelicus. Solist: Alva Svantesson.

Och vem minns inte kyrkoherde Lars Palmgrens kraftfulla predikan eller kantorns, Thomas Ahrén du Query, livfulla och spelglada preludier? Sänder också en tanke till kyrkvaktmästaren, som var oss behjälpliga både i och utanför kyrkans hägn.

En kul detalj var att det bland åhörarna fanns en liten skara personer med anknytning till vår egen hembygd. Först och främst vargöfödda (i Paris boende) Christina Gauthier Mouton med son. Vid hennes sida satt också modern – Mona Widqvist – och dennes två systrar, alla tre boende i Vänersborg.

Efter högmässan, vid lunchdags, begav vi oss med vår buss ett stycke söder om Paris, närmare bestämt till det överdådiga palatset Versailles. Vi hade med oss påsar, kassar och väskor fulla med god mat som inmundigades under eftermiddagen i den vackra slottsparken. En ståndsmässig picknick, eller hur?

Några få av oss besåg slottet från dess insida, men de flesta nöjde sig med att äta, dricka och vila i parken och att beundra prakten från utsidan.

Vid återfärden mot Paris hade det börjat regna och det är en stor underdrift att påstå att nederbörden stod som spön i backen – det var faktiskt mycket värre än så. Vi fick senare reda på att ovädret skapat översvämningar och stor oreda i vissa delar av storstaden. Det 17:e arrondissementet, där vi bodde, berördes dock inte av dess bekymmer.

Måndag förmiddag, 1 juni, innebar några hektiska timmar för de flesta av oss då de sista inköpen skulle göras före hemresan, som vi anträdde klockan 15:00.

Hemresan blev i princip en omvänd repris av nedresan och är egentligen inte mycket att orda om. Däremot finns det två personer, som bara måste nämnas i sammanhanget. De är våra två inhyrda busschaufförer, Bernt Hesselrot och Henrik Alfredsson, som både utförde ett mycket förtjänstfullt arbete under resan. Inte minst då de rattade sitt stora fordon på smågator och gränder i och utanför 10-miljonersstaden Paris.

Uno Andersson, verksamhetsberättelse för Tunhemskören 1992